Karriärjoggare?
När man använder motion som ett verktyg i karriären och inte för det egna välbefinnandet, då tycker jag att det är trams. Speciellt om man inte ens sprang "20 km", utan bara tog en smygrunda runt kvarteret.
Det är företrädesvis män i 35-45-årsåldern med akademisk utbildning och småbarn som håller på med "karriär"-joggning. Jag lurades själv in i tramset när jag var i den åldern. Dessutom skulle man spurta sista 100 m för att visa sig extra duktig inför löneförhandling och befordran.
På "karriär"-middagen ska man ju berätta vilken bok man senast läst. En del bluffar då genom att bara läsa sammanfattningen på bokens baksida för att ge sken av att man läst hela. Jag har aldrig haft problem med att säga: "Jag läser inte böcker, jag har nog av min egen fantasi."
Kanske skulle män mellan 35 och 45 ta en paus i sin rösträtt och vänta några år med samhällsinflytandet? En tramsig generation som dessutom drar barnvagnen bara med en hand och den andra i byxfickan.
