Kronblomspolitiker
Jag hade en arbetskamrat i början av 80-talet som jag delade kontorsrum med. Han snackade mest i telefon med vänner och bekanta, med fötterna på skrivbordet. Jag förstod av samtalen att han ofta fick frågan: "Mycket att göra?".
Då drog han på hur mycket det var att göra på jobbet, inte en lugn stund och sena arbetskvällar. Jag log i mjugg för mig själv. Han kom ju sist och gick först!
Upptäcker nu att samma syndrom även gäller för yrkespolitiker. Man måste ha en kolossal prestationsångest? Eller varför skriver man på sina bloggar och Facebook hur duktig man är, allt man inte hinner med, vilka prominenta personer man käkat middag med, vilka exotiska "tjänsteresor" man varit på, osv?
Kronblomspolitiker är patetiska!
Då drog han på hur mycket det var att göra på jobbet, inte en lugn stund och sena arbetskvällar. Jag log i mjugg för mig själv. Han kom ju sist och gick först!
Upptäcker nu att samma syndrom även gäller för yrkespolitiker. Man måste ha en kolossal prestationsångest? Eller varför skriver man på sina bloggar och Facebook hur duktig man är, allt man inte hinner med, vilka prominenta personer man käkat middag med, vilka exotiska "tjänsteresor" man varit på, osv?
Kronblomspolitiker är patetiska!
Kommentarer
Trackback
